Blogg

Kulturbäraren Staffan Kullneff

kulneffDet finns en del röster som slår an till strängar. Ibland tänker jag att det är som filmmusik. T.ex. finns det låtar som följer en genom livet för att den sammanvägda känslan av att filmens och musikens känsloregister gifter sig perfekt. Som i ”Gardens State” när The Shins musik funkar så perfekt. Eller i ”Mandomsprovet” när Simon och Garfunkels soundtrack ger värsta nostalgikicken trots att jag inte ens var född när filmen gjordes. Ja, ni fattar. Fast ibland står rösterna för sig själva (ja, musiken också såklart) såsom i fallet med Håkans Serners röst(Svensk historias vackraste stämma. Rent objektivt). Som när Stig Claesson läste upp sina sagor eller när Monica Zetterlund klingade med sin värmländska  i största allmänhet. Det bästa är när röst och innehåll gifter sig. Som i fallet med Staffan Kulneff!

Ok, nu kanske ni tror att riksdagsledamoten har blivit skvatt galen. Nja, kanske. Men jag tänkte ta lite av bloggutrymmet här för att uppmärksamma en av Sjuhäradsbygdens stora kulturbärare. På sin fantastiska Kind-dialekt har han som idrottsjournalist på Radio Sjuhärad gett oss fler guldkorn än vad Robert i Utvandrarna hittade i Kalifornien (och det var en hel drös).

Ett tag luskade jag om det inte fanns nått pris som man skulle kunna lobba för lite som Kulneff skulle kunna föräras. Hittade inget, men har inte gett upp. För han borde få nån utmärkelse.  Det är ett som är säkert. Nu har ju radioprofilen slagit sig på att skriva böcker, kvalitén på dessa kan jag inte uttala mig om. Men lyssnat och njutit har vi fått göra.  Alla oss som i flera decennier haft förmånen att höra hela referat från matcherna på webben eller i radion är givetvis tacksamma, men även övriga landet har fått sin dos Kulneff när radiosporten ibland förärat deras öron med detta vackra kväde till dialekt. Inte minst när måljingeln spelats och man måste nog vara desperat försökte höra om det var hemma- eller bortamål som gjorts (ren tortyr). En höjdpunkt i karriären måste nog ändå vara när Kulneff avslutade sin sändning från en bortamatch i Danmark med att inte släcka ner sändningen. Ovetande sände han ut när han ringde hem och beklagade sig över hur sent färjan gick osv. Mycket roligt och lite amatöristiskt charmigt i en i övrigt superproffsig gärning.

Nåväl, nedan bjussar jag på ett axplock av Kulneffs kommentarer från en hemmamatch i maj (förra året) mellan Di Gule och Helsingborg. Noterbart är att dessa klassiker, nedtecknade på tåget hem från Stockholm, levererades under EN ENDA HALVLEK!

Disclaimer: Egentligen borde man skriva ut detta fonetiskt eller dialektalttalokat. Skulle dock bli krystat och språkligt felaktigt på nått sätt (och jag vill inte göra mina gamla språklärarkollegor besvikna). Mina kommentarer inom parantes.

Ok, då kör vi! Njut!

”Han är som ett litet Vildsvin! Nej, men han är stark, liten och snabb. Kraftig!” (djurliknelser funkar i alla idrottssammanhang)

”De ä farligt om man ä för intelligent” (om Lasse Nilssons passning. Nilsson känns ju faktiskt lite tänkare sådär. Tagit ställning mot rasism och så.)

”Per Hansson i Helsingborg gillar inte böllen som Elfsborg valt till matchen. De ä en fladdrig böll” (Själklart är det fel på bollen. Precis som varje tennisspelare omedelbart kollar förvånat på sin racket när man missat en boll).

”Man kan inte vara mur när man är ensam”. (Konfucius – släng dig i väggen. Visdom!)

”Han tog ner bollen på foten så den bara dog. Fotbollsgodis!” (!)

”Tredje hörnan nu om min statistik stämmer, och det tror jag nog. Det är värre i slutet av matchen då är det lite viftat” (”Viftat”. Vem säger ett sånt ord? Jo, Staffan!)

”Nu spottar han där nere i sina handskar. Klädd i helgrönt. Det är viktigt” (Bara Kulneff har koll på såväl gräshöjd som målvaktsmode)

”Ajabaja kan han säga till Pålsson. Så skall inte en allsvensk spelare göra” (Moralpaniken nära, men inom gränsen)

”Ellergaard tar ner den. Mogen fallfrukt! Och så kastar han ut päronet nja… ett äpple är nog rundare” (Självkritik är aldrig fel)

”Han springer till läkerskan. Vad heter hon nu igen…. Hmmmm… Säger som Peter Antoniane: Ta kylsprejen!” (Åter ett nytt ord: ”Läkerskan”. Sen drar han in Mediamarkt-Antoniane i det hela. Snygg övergång)

”Han får den på ändalykten. Den skall du sitta på. Inte spela fotboll med!” (”50-talsretro”-kommentar)

”Lundkvist har ont i ryggen. Han har haft en jobbig minut. Ahhhu nu sa han det som börjar på f-n.”(Väl använda svordomar används alltför sällan i Public Service-sammanhang)

”Nu tar vi lite fika” (Såklart)

”Skall den lille vaktmästaren nå upp till rebban. Det går inte, då får nån löfta honom. Å, då händer det. Pålsson lyfter upp honom. Ja, det var en lustig händelse” (Även om man inte är fysiskt eller visuellt närvarande så ser man scenen framför sig ändå. Kristallklart. Dagen kommentatorshöjdpunkt!)

”Emil Krafft är lätt haltande. Det är nog…nog…. Äh, Hur skall jag kunna veta det. Det var väl nått…” (Återigen klädsam ödmjukhet från Kulneff sida. Man skall inte uttala sig om nått man inte vet. Något fler borde tänka på)

”Det var ett gött skött. Löst och fint. Det gjorde inte ont i målvaktens händer eller nått” (Hånfullt, men med respekt. Hur lätt är det att skjuta hårt?)

Om Zaneli som fått frispark. ”Han håller sig om hövvet, nä benet. Nu om magen också! Hela kroppen är kaputt nu. Fast han skall lägga frisparken…” (Näst bästa citatet. Episkt)

”Mjölkkossan mot elfsborg står 1-1. Ja de kallas ju så. HIF” (Sant)

”Prodell har inte kläder på sig. Benskydd, och skor och sånt. Det måste vara klart innan!” (Åter en levererad moralkaka, helt befogad. Hur ofta har vi inte sett elfsborgare fixat till håret innan de kollat benskyddet. Sjukt irriterande)

”Nick frick. Den va väl rolig?” (Hej Göteborg! Sämst till sist)

Ni som tidigare inte förstått att Kulneff är ett geni förstår säkert bättre nu. Om inte är ni kulturellt förlorade (och jag är i detta inlägg INTE ironisk som vi 60-talister tenderar att vara ibland).