Blogg

Optimism, Fakta och lite mer Optimism.

Nästan alla siffror i vårt land går åt rätt håll. Jupp, det är sant. Jag har sagt det förr och det tycks till och med provocera folk. Må så vara. Moder Svea traskar fram i samtiden med högburet huvud trots de dystopiska verklighetsbilder folk sondmatas med från olika håll och kanter. Skall försöka att under ett antal inlägg verifiera denna tes och tar gärna emot respons om någon fakta är skev eller tillrättalagd från min sida(ni får gärna vara arga bara ni inte personangriper, ja ni fattar. (min mail är petter.loberg@riksdagen.se). Försöker att redovisa fakta- och vetenskapsbaserad nulägesbild. Några prognoser (glädje- eller dystersiffror) är inte med och inte heller våra politiska satsningar eller reformer (med några undantag) som i from förhoppning skall förbättra nedanstående indikatorer och index. Det är ju annars en borgerlig paradgren – önsketänkande och potentiella dynamiska effekter. De vet alltid hur många jobb deras reformer skall ge i förväg. Tråkigt nog för dem, och för landet, infrias det nästan aldrig. Alltså: hårda fakta gäller i dessa framtida inlägg!

Vidare är det viktigt att poängtera att Sveriges gynnsamma läge givetvis inte enbart är resultatet av att (s) i olika konstellationer styr stora delar av det offentliga Sverige idag. Många beslut har tagits under Alliansregeringen som kan ha påverkat nedanstående exempel på positiva trender (och första året styrde regeringen dessutom med en borgerlig budget). Med det sagt måste det poängteras att det finansiella sparandet var +110 miljarder när vi lämnade över 2006 och att det var -65 miljarder när vi tog över 8 år senare. Att tala om att det var ”tomt i ladorna” är inte hela sanningen, men nog finns det stort fog att påpeka att stora delar av skattesänkningarna var strukturellt ofinansierade. Att hela tiden dessutom skylla på finanskrisens effekter kan knappast sägas vara ekonomiskt-politiskt vuxenansvar. När man vill vara onödigt taskig brukar jag säga: Varför väljer man en målvakt som alltid har otur? Och nog är det så att borgarna haft osedvanligt träffsäker ”otur” 100% av gångerna de fått chansen att styra landet sedan 1976. Alltid stolpe ut. Alltid internationella faktorer som gör att de inte får ordning på saker och ting. Alltid.

Trots att de flesta delar av vårt samhälle just nu fungerar… tja ganska bra faktiskt är medborgarnas uppfattning att det mesta går åt fel håll. När SVT/Sifo i december -15 ställde den allmänna frågan ”Tror du att Sverige är på väg på rätt väg eller fel väg?” svarar 47 procent ”fel väg” och enbart 27 procent ”rätt väg”. Även (s)-märkta väljare tyngs av dystra framtidsutsikter. Sverige är det land i Europa där medborgarnas uppfattning om den egna ekonomin och livet skiljer sig mest från vad man har för tankar om samhällsutvecklingen i stort. Vad beror det på? Ja, delvis handlar det om att rädsla och negativism är lätt och lockande att exploatera. Så är det med den utan tvekan mest diskuterade sakfrågan migrationen. Här har politiker i alla tider kunnat bärga hem lätta opinionsvinster med förödande konsekvenser. Så har det varit i frågan om brott och straff. Underblåsa känslan av otrygghet har varit lönsamt för säkerhetsindustrin, media och rättspolitiker av olika kulörer trots att vetenskap och forskning visar på en ljusare verklighet. Det finns en stark lockelse i att bejaka denna dystopiska verklighetsbild snarare än att ifrågasätta den. Otrygghet som politisk och ekonomisk affärsidé. Opositionens demokratiska huvuduppgift är ju dessutom att trycka de styrande framför sig med systemkritik och alternativa förslag som vapen. Det tillhör spelets regler och skall så vara.

Många politiska spelteoretiker har t.ex. dragit slutsatsen av högerpopulismens framfart i världspolitiken att man skall tala IFRÅN dessa missnöjda grupper snarare än MED dem. Vi får väl se hur denna tankevurpa tar sig uttryck i praktiken, men det finns en risk i att man blir en megafon för dessa gruppers åsikter och värderingar. Glömmer vem man själv är. Glömmer vart den egentliga stridslinjen går. Som lök på laxen finns det stor risk att valrörelsen 2018 kommer att handla om trygghetsfrågor. Inte i bemärkelsen att bygga ut de traditionella SYSTEMEN för trygghet (socialförsäkringar, sjukvård, a-kassa, brottsförebyggande) utan för att möta upp mot en upplevd (bara i vissa delar ökad) otrygghet och oro.

När moderaten Tomas Tobé i en motartikel mot Hans Hoff/Kerstin Nilsson i Expressen desperat försöker devalvera framgångarna för Sverige (och därmed spä på defaitismen och rädslan inför framtiden) gör han det med siffror och prognoser som inte är aktuella eller står skrivna i stjärnorna. Inte NÅGOT av hans underlag bygger på en nulägesanalys eller konfirmerade siffror utan på prognoser och märkliga urval av statistik. I en tidsepok där ”alternative facts” inte längre är en isolerad företeelse på Flashbacks forum eller Avpixlat(numera ”Samhällsnytt”) utan torgförs från Vita husets twitterflöden dominerar de sociala mediernas korridorer är det oerhört viktigt att hålla sig till fakta. Och jag tror faktiskt att det finns en törst efter denna rara blomma i denna oupplysningens tid.

Här har vi ett tydligt, historiskt betingat, övertag. Socialdemokratisk politik står stadigt på att vi klarat att skapa politik byggd på känsla och moral men samtidigt i den praktiska politikutvecklingen varit vetenskapligt grundade i våra beslut. Det svenska remiss- och utredningsväsendet har varit goda väktare i förnuftets tjänst. Evidensbaserad analys och agerande har varit ett svenskt signum. Ett förhållningsätt som skapat världens kanske bästa land.

Är nedanstående orkan av positiva ord den enda sanna bilden? Nej, verkligen inte. Vårt land är trasigt på mängder av olika sätt. Nationen behöver lappas och lagas och ibland behöver hela fundament bytas ut eller repareras (såsom med försvaret, skolan eller järnvägen). Vi ser landet särdraget av ökade klassklyftor, urholkade trygghetssystem och ökad rasism. Skjutningar och organisad brottslighet i våra underprivilegierade områden är ett trauma för nationen. Utmaningarna är enorma. I kommande blogginlägg kommer jag således göra ett försök att peka på tio avgörande problemområden. Vreden riktat mot missförhållanden och orättvisor måste vara det extra bränsle vi behöver för att göra världens bästa land ännu bättre. Att bara vara en ”optimistkonsult” och måla världen i glada färger vore inte seriöst. Så håll utkik i denna oregelbundet uppdaterade blogg. Innan jul skall 20 indikatorer gås igenom som visar att Sverige inte är ett så pjåkigt land ändå. Och att vi har turen att leva i den bästa av tider!